Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
”vid prästvigning”. Men det var nog på honom hon
tänkt, då hon strukit för verserna.
Kiss pladdrade, i försmädlig ton:
- Den där flottisten som dräpte till dig har i alla
fall hållit sig stilla. Det var tur det inte kom ut.
— Ja, sade greve Gusten, förströdd.
Nu hade greven funnit stället som han sökt.
Kiss sträckte sig makligt efter en manikyrpinne
och började med mycket allvar försiktigt skjuta ned
nagelbanden.
— Jag träffade Ida Idestam i förrgår, fortsatte
han muntert. Hon försökte kyssa mig, Det är en
fräck flicka. Jag lät henne hållas. Hon smakade som
vatten — ljumt vatten. Jag fick faktiskt ont i magen
av det. Det är något så onaturligt i en sådan där ung
flickas ömhetsbetygelser. Men det är en onatur som
inte är det ringaste spår raffinerad. Den är bara
fadd. Det är därför den smakar mig så illa. Det är
en sådan motsägelse hos kvinnorna, sade Tage
Ehrencreutz till mig 1 går kväll på Operabaren. Allt
hos dem är cirklar, bågar, buktigheter, rundheter,
linjer som vilja svälla, former som vilja pösa ut.
Men i själva brännpunkten, där den kvinnliga yppig-
heten riktigt borde samla sig, bulla upp och slå på
stort, där finns bara gapande tomhet.
Kiss gick oförtrutet på och pratade och läspade,
fast den i läsningen av psalmboken försjunkne
greven ingenting svarade:
— Det är därför också alla kvinnor äro så be-
synnerliga, säger Tage som har det krångligare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
