Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Genom den öppna luckan såg hon ut mot havet
som fräste vitt av rullande vågor långt borta. Dun-
kelt mindes hon då det vita körsbärsträdet och kände
smaken av stammens klibbiga kåda i sin mun.
Stanny och Angela sprungo åter uppför trappan
och satte sig i solen och läto baddräkterna torka
på sig.
— Fryser du?
Stanny böjde sig vänligt fram mot Angela.
— O nej! Här är så varmt.
Deras röster flätade sig in i varandra, kände igen
varandra. De kunde ännu inte tala om de tre år
de varit skilda från varandra. Ett djup låg emellan
dem. De hoppade över djupet, utan att speja ned i
det, och funno varandra på vägar, där de redan för
länge sedan gått arm 1 arm.
De talade om Strutsarnas hushållsskola: om Lin-
néa, den stora bondflickan som haft ett barn som
dött, om den otrevliga Nanna Mosin, om Judy
Rosenrauch och om Madeleine Le Fort och Kalle
Manderskiöld, vilka Angela träffat senare än Stanny.
— Och den där besynnerliga Bell von Wenden?
sade Stanny och sträckte vällustigt ut sina långa ben.
— Hon har ett dansinstitut i Stockholm, svarade
Angela. Jag har gått där i vinter.
— Hon hade visst en särskild svaghet för dig,
sade Stanny.
— Kanske.
Angela stirrade framför sig. Hon ville inte tala
om Bell just nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
