Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ännu vågade de sig inte ned i de tre årens djup.
Det skulle dröja dagar, innan de vågade det. Ett
närmare efterforskande av varandras upplevelser
skulle kunna fjärma dem från varandra.
— Jag tänker på, sade Stanny begrundande, att
du och jag en av de sista dagarna du var på hus-
hållsskolan stiftade ett förbund. Vi kommo överens
om att en gång i vårt liv åtminstone utföra en hjälte-
modig handling. Vi kallade vårt förbund ”Våren”.
Minns du?
— O ja!
De drogo djupt efter andan, tittade på varandra
och sågo bort igen.
— Har du... frågade Stanny försiktigt.
— Nej! Angela skakade på huvudet. Och du?
— Nej.
Men i bådas tankar kom den där klara underbara
morgonen åter till dem. De hade gått utmed Mälaren
på en liten gångstig, skuggad av vajande trädgrenar.
De hade talat om livet och döden och längtat bort
från det vardagliga och gripit efter himlens fly-
gande moln högt över sina huvuden. De hade velat
bli något stort. Den hänförelse som tillhör de allra
första ungdomsåren hade bränt deras hjärtan.
De ryste till litet och stego upp.
— Jag måste gå tillbaka nu, sade Angela.
— Mamma kommer säkert att känna att någon
varit i hennes baddräkt, log Stanny.
När Angela klätt på sig, gingo de ut från bad-
huset sida vid sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
