Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
över hennes kropp. Hon tittade ned i kaffekoppen
och såg bara Stannys vackra ögon, som åter för-
troendefullt logo mot henne.
— Ni få alldeles inte bada än, sade Alexandra
vasst. Jag doppade handen i vattnet i går, när jag
var ute på en promenad. Det var iskallt.
— Ja, lilla Alexandra har så rätt, inföll Lilian
hett och gav Alexandra en blick, som bad om för-
låtelse. Lilla Alexandra har alltid rätt.
— Vad far gör är alltid det rätta, mumlade Paula.
— Vad sade du?
— Ingenting. Jag bara kom att tänka på något,
svarade Paula förskräckt.
Angela drog efter andan. Den ljuvliga blanka
sommarmorgonen höll på att slås i bitar. Var och
en borde äta på sitt rum.
Nu kom husjungfrun ut på verandan och dukade
bort gröttallrikarna. Hon gled behändigt mellan sto-
larna, men råkade ändå stöta till Alexandra, som
gnydde till vid beröringen med den unga flickans
arm. Angela gav Frideborg ett uppmuntrande leende,
Hon hade bara varit hos Peter von Pahlens en kort
tid. På Stellans bal hade hon sett henne första gången
och slagits av hennes likhet, mitt i all olikheten, med
Agda. Hon hade ett egendomligt vackert ansikte, som
inte såg svenskt ut. Inte heller hennes livlighet var
svensk. Redan första aftonen ute på landet hade hon
förtrott de båda unga flickorna att hennes far var
spanjor. När Alexandra fått höra det, hade hon sagt:
— Troligen är han i stället klockskojarjude.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
