Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Men Paula och Angela hade tyckt att det war så
romantiskt att ha en spanjorska i huset, att de gärna
trott det. Husan och kokerskan bodde om nätterna
i ett litet uthus ej långt från villan. Ända till sent
om kvällarna hörde man därifrån sång och gitarr-
spel. Det var Frideborg som sjöng. Hon hade en ve-
modig, klagande stämma som gick genom märg och
ben. Kokerskan, en gammal hygglig människa, som
varit hos Peter von Pahlens i ett år nu, vilket var
en jämförelsevis lång tid i den familjen, var för-
tjust i flickan, Hon tassade så lätt genom rummen,
graciöst balanserande med brickorna. Hennes blek-
bruna leende ögon tycktes se allting och ändå
drömma om något annat. Någonting långt borta.
Alexandra sade att hon såg lömsk ut, och därför
kände också Lilian ett visst obehag smyga sig Över
henne, då flickan kom i närheten. Kanske var hon
egentligen rädd för att Stellan skulle förälska sig.
Om också blott till utseendet, påminde Frideborg
ju så starkt om Agda, Stellans vackra modell.
När Frideborg gått, vred Alexandra sig ett halvt
varv på stolen och gav trädgården en bister blick.
— Wackert väder i dag igen! förkunnade hon.
Kanske hade hon ej sett det förut. Angela log mot
Paula. Men Paula såg ned och var ledsen.
Nu reste sig Alexandra från bordet. Det var
tecken till att frukosten var slut. Lilian, som ej
druckit ur sin kopp, skyndade sig nervöst att göra
det. Redan stod Alexandra på verandatrappan och
satte på sig handskarna. Hela dagen bar hon hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
