Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
hon funnit en man i Tage Ehrencreutz. Han skulle
skiljas från sin hustru, och Petra och han skulle
gifta sig. Men Hertha hade tagit tillbaka Tage, och
Petra hade fått en stark avsmak för honom, sedan
hon sett hans vankelmod och hans fikenhet efter
hustruns pengar.
Inom henne värkte det dock alltjämt. Ibland om
aftnarna när hon satt ensam i biblioteket på Eka
som förr i världen med en bok i knäet, frös hon till,
emedan det föreföll henne som om rummet vore
fyllt av spöken. De kommo ringlande ut från hennes
eget hjärta. De vöro skuggor av henne själv. Hon
hörde hur de skrattade åt henne, och hon rodnade
av skam, då hon tyckte ätt de pekade finger åt
henne. Hon var icke längre den gamla Petra von
Pahlen. Skuggorna viskade det i hennes öra, slogo
kalla fingrar om hennes hals och ville strypa henne.
Där hon nu satt, en kvinna av kött och blod, hade
hon ehuru blott en enda gång känt famntagets
underliga vällust. Hon ångrade det nu. Hon lät
sina händer glida på ett vilset sätt utmed kroppens
sidor och tyckte att den icke längre var hennes. Där-
för var det spökena voro över henne. Hon hade varit
fri förut. Nu hade hon märket av en man inbränt i
sig. Och den mannen var icke Thomas Meller.
Petra grät mycket här på Eka. Hon tyckte sig ha
förlorat sig själv. Det var som om en stor kraft gått
av henne. Förr hade hon tänkt på Thomas, längtat
efter honom, sträckt sina armar efter honom. När
hon nu sträckte ut armarna, såg hon också som förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
