Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Thomas komma emot sig. Men nu log han cyniskt,
och hon visste vad hon skulle begagna honom
till. Det fjärmade henne från honom. Han var icke
längre en avlägsen underbar dröm. Och hon var
säker på att det var Angela han älskade. Hur hade
hon då kunnat ge sig åt Tage? Var det bara en
stämning, den tillfälligheten att de varit ensamma
i skymningen i Angelas rum? Den vita sängen
som stod bredvid dem och som de bara hade att
flytta sig ett par steg för att nå hade kanske lockat
dem båda. Var det så det gick till? Var det på det
sättet de flesta kvinnor föllo i männens armar?
Men inom sig visste Petra att det varit en starkare
makt som tvingat henne till Tage: den brännande
svartsjuka som gripit henne, då hon sett Thomas’
och Angelas möte nere på kyrkogården. Det var
Thomas hon åtrått, det var Thomas Mellers namn
hon åkallande viskat, när Tage Ehrencreutz sjunkit
in mot henne.
Ibland tyckte Petra där hon satt i biblioteks-
rummet på Eka att hon blivit blind. Hon kunde inte
se framför sig. Världen hade slocknat. Alla känslor,
alla begär koncentrerades inom henne själv. I blodet,
i nerverna som voro till för att hämta upp skönheten
utifrån, att suga till sig dagrarna och skuggorna över
ett landskap, kände hon nu blott som en smärtsam
kramp, och hennes hjärta och sköte tycktes fyllas
av strömmande eld. Hon förtärde sig själv. Det var
som om hon med vassa rovdjurständer slitit i och
ätit på sitt eget kött:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
