Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
sig till att göra det förr. Det var en solskensdag.
De grönskande träden utmed landsvägen doftade av
rinnande kåda och nyutspruckna löv. Petras tankar
började plötsligt syssla med den döde Johan von
Pahlen. Det var en befrielse för henne att tänka på
något annat än sig själv. Kanske var det den vackra
dagen som väckte henne till liv. För första gånger
på länge var det som om den dödande hinnan dragits
från hennes ögon. Hon upptäckte skönheten om-
kring sig och log litet vemodigt. Därför tänkte hon
på Johan.
Hur Johan hade älskat allt som växte och sjöng:
blommorna och träden, de flygande fåglarna, och
de vita duniga molnen som foro över den blå som-
marhimlen ! Han brukade sätta en blombukett i sin
bredskyggiga hatt, den som han bar, när han icke
gick med Kuvudet blottat, och en i knapphålet: Hur
hans stora rödlätta ansikte då blänkt av fröjd! Och
han hade också valt att dö ute i naturen. Där hade
han legat död på gräsmattan utanför sitt brinnande
hus. Han hade haft ett sådant underligt leende på
läpparna, och hans händer voro fulla av gräs som
han i dödskampen ryckt upp från marken. Petra
böjde sig ned vid vägkanten och plockade ett par
blekblå violer. Hon tryckte dem mot sitt ansikte.
Det var som om de fört en hälsning med sig från
den svällande jorden och från Johan som älskat
den, Var fanns han nu? Petras själ sökte ett ögon-
blick lyfta sig, men den förmådde det inte. Och med
ens sjönk åter all skönheten omkring henne undan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
