Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Stundom fann hon sig stående vid fönstret spa-
nande efter stjärnorna högt där uppe på himlen.
Hur många gånger hade hon inte stått så på Eka
och stirrat mot stjärnorna fylld av längtan! Nu
tyckte hon att hon ej kunde se dem längre. Det var
inte sant. De blixtrade emot henne, och somliga
stjärnor lyste med ett särskilt starkt sken, men
Petra blickade åter in i sig själv och såg bara mör-
ker. Då letade hon sig tillbaka till sin stol och grät
med ansiktet dolt i händerna.
Då kunde det hända att hon hörde smygande steg
ute i salen, och strax därpå kom Adéle in. Petra var
mer än någonsin förr rädd för Adéle. Hon hade en
känsla av att Adéles onda bleka ögon sågo tvärs-
igenom henne och upptäckte att hon icke längre var
jungfru.
— Sitter du här i mörkret? kunde Adéle säga
med sin hesa röst.
Och så brukade hon gå fram och tända lampan.
Obarmhärtigt nyfiket granskade hon därefter Petras
tårdränkta ansikte.
Hon mindes väl icke längre att hon en gång i hat
slungat en sten mot Petra och varit nära att döda
henne. Men Petra mindes det. För henne var det
som om Adéle alltid haft en skarp sten gömd i han-
den, färdig att i nästa minut kasta den mot henne.
Hon väntade blott att Adéle skulle slå ned på henne
och riva upp hennes hemlighet.
Då Petra varit några dagar på Eka, gick hon för
att besöka Betty. Hon hade icke förmått rycka upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
