Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
tror på andar, gengångare eller något liv efter detta.
Men jag tycker ändå redan att jag blivit gladare och
att det är därför att Hans sådan han var förr ler
emot mig överallt. Varifrån? Det har jag ingen aning
om. Men det är ett leende som dröjer någonstädes i
luften omkring mig:
De sutto tysta. Med. ens märkte Petra att Betty
tagit hennes hand i sin. Petra drog den icke åt sig.
Det strömmade ut en kraft från denna stora fasta
hand som stillade Petras oro, om också endast för
en stund.
— Vad det är skönt för dig att du ännu kan vara
glad, Betty, mumlade Petra försagt.
— Jag har ju mina barn också, sade Betty. Jag
tänker ibland med en rysning på hur det skulle varit,
om jag ej haft dem. Nu känner jag mig som om jag
ständigt hölle på att bygga upp något. Det är ett
hus som reser sig, och det är mitt. Jag kan säkert dö
nöjd, när jag ser taket av det. Men nu måste du
ha dig en kopp kaffe. Vad tänker jag på, som sitter
och glömmer bort det?
Hon reste sig. Petras hand gled ur hennes och
vilade åter slappt i knäet.
Gotthard kom in till kaffet, och Edla som warit
sysselsatt uppe på sitt rum gjorde dem nu också
sällskap. Petra såg på de två unga. De voro alltså
med i Bettys fantastiska byggnad som över alla
andra skulle resa sig mot skyn. Petra kunde inte
låta bli att tycka att de sågo bra litet märkvärdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
