Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
— Jag hoppas jag skall sköta om alltsammans nu
till belåtenhet. Så blir det ett nytt Eka du kommer
tillbaka till, sade Tord.
— Hur har det varit i vinter här? frågade Petra,
Han ryckte på axlarna.
— Det är tyst och ensamt nu, när herrgården står
tom, sade han. Men man får väl vänja sig vid det.
Ibland påstår Adéle att hon ser ljus från fönstren.
Hon vill väl skrämma mig med att det spökar. Men
fast vi varit ensamma här två vintrar nu, så rycker
det till i mig, när hon talar om det där ljusskenet
från fönstren. Hon tror nog att jag blir rädd, Men
varje gång tänker jag på dig. Jag inbillar mig att
du kommit tillbaka, att du sitter som förr vid
fönstret och att jag bara behöver gå över gården
för att få träffa dig. Och då känns det dubbelt tomt,
när jag ser ut och hela byggnaden ligger i mörker.
Nej, Petra skulle inte låtit honom säga du. Det
var som om det lilla förtroliga ordet också väckt
till liv hennes gamla känslor för Tord. Hon blev
rädd för hans röst, Hon kände så väl igen ton-
fallet. Längtade han ännu efter henne? Han visste
ju att allt var slut mellan dem. Hon såg bort från
honom, och hennes blick träffade spegeln, som var
placerad mittemot soffan. Hon såg Tord och sig
själv i den, Och genast mindes hon en annan spegel-
bild av henne och Tord. Det var när de en lycklig
dag suttit på det lilla konditoriet i småstaden. Tord
hade sträckt sig efter hennes mun, och i detsamma
hade hon i den dammiga spegeln sett en bild av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
