Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
båda: en man och en kvinna med heta blossande
kinder och leende ögon.
Nu undrade hon inom sig på ett barnsligt och
oresonligt sätt, om spegeln där borta på konditoriet
ännu innehöll bilden av henne och Tord. Men hon
visste ju att komme hon nu tillbaka till den gamla
konditorispegeln med dess pråliga förgyllda ram,
skulle den bara återgiva henne själv, Och hon hade
sedan sist blivit ett par år äldre, Ack, dessa stilla
glas som likna fruset källvatten, de fånga på en
sekund livets skiftande bilder och människornas
flyktiga och nyckfulla rörelser för att i nästa ögon-
blick åter sudda ut dem!
Petra vände sig mot Tord:
— Angela och jag skola ju vara på Nybo i som-
mar. Om det är något, så skall du bara skriva till
mig.
Det skulle han inte försumma.
Men han ville inte gå. Vad ville han då? Han hade
ingen rättighet över henne, därför att de kysst var-
andra. Petra sade sig det och kände sig upprorisk.
Varför satt han kvar? Men plötsligt träffade henne
hans blick. Den var fylld av ömhet. Så hade han
sett på henne, då han första gången tagit henne i
sina armar. Han var en annan, en bättre man än
Tage. Varför hade hon inte i stället blivit hans?
Om hon givit sig åt Tord, skulle hon då känt sig
så tom som hon nu gjorde — som om hon skänkt
bort något och ej fått något i gengäld? Hon såg på
honom igen och bley rädd för sig själv. Hur hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
