Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
— Då kunde det lika väl varit jag ... som blivit
din älskare, sade Tord borta vid fönstret.
— Ja, sade Petra. Det hade nog varit bättre,
— Jag var dum, sade Tord utan att vända sig om.
Jag trodde du älskade mig.
— Kanske jag gjorde det också, mumlade Petra.
Tord kom fråm till henne igen. Han stod och såg
på henne med händerna i fickorna. De darrade så
att han måste hålla dem knutna. Vad hade inte
Petra varit för honom! Hon hade för en tid för-
ändrat hela hans liv. Hon hade gjort honom okänslig
för Adéles giftiga pilar, så att han kunnat uthärda
dagarna och nätterna i aärrendatorsbostaden. Och
nu... varför skulle hon vara en annan nu?
— Petra, sade han. Varför har du talat om det
här?
Petra gjorde en liten trött åtbörd:
— Jag ville att du inte skulle ödsla någon kärlek
på mig.
Då lade sig Tord ned tätt invid Petras stol och
och gömde sitt huvud i hennes knä. Han borrade in
det där, som om han velat röra vid hennes fläckade
och uppbrutna sköte.
Petra satt tyst och darrade. Tyngden av hans
huvud gjorde henne orolig. Hon for med sina kalla
fingrar över hans blonda hår. Och åter kramades
hennes hjärta av längtan efter ett barn: ett barn
som skulle trycka sig in mot henne som Tord nu —
ett barn med mjuka lemmar, en liten varelse som
hon skulle fylla med sin ande. Det var väl begäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
