Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
efter ett eget barn som förmått henne att taga
Angela till sig. Nu hade Angela vuxit upp till en
ung kvinna. Men Petras längtan efter ett barn var
annu inte stillad.
Tord mumlade något. Hon kunde inte uppfatta
vad han sade. Hans armar trevade runt henne, och
hans händer knäpptes bakom hennes midja. Hon var
fången.
— Petra, får jag kyssa dig?
Han lyfte upp sitt ansikte mot henne, I hans ögon
såg hon en blick som hon ej sett där förr, en nästan
ursinnig blick, fylld av begär och ändå besviken.
Också hos Petra brann begäret. Också hon var be-
sviken. Hon lösgjorde sig icke ur hans famntag.
Hon ville det icke nu, även om hon kunnat. Hon
sänkte sin mun ned i hans. De kysstes som två för-
lorade varelser, krampaktigt slutande sig intill var-
andra.
De hörde icke Adéles steg ute i salen. De vaknade
upp av ett hest rop. Petra var den första som upp-
täckte Adéle på tröskeln till rummet. Hon stirrade
på Adéle över Toörds skakande skuldror. Hon såg
strax att Adéle log — ett elakt lystet leende, som
om hon nästan njutit av det hon nu fick uppleva.
Också Tord hade hört Adéles rop. Han släppte
inte Petra. Alltjämt knäböjande framför henne och
med sina armar omkring hennes liv vände han litet
på huvudet och gav Adéle en lång blick. Och i den
blicken låg, om Adéle mäktat förstå det, upprorets
glöd, den flammande revolten mot alla förödmju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
