Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
kelser hon bringat honom. Men Adéle förstod inte.
Hon trodde att han skämdes.
Med smygande, nästan hoppande språng, likt en
katt som lurar på sitt rov, närmade hon sig paret vid
bordet. Hennes kropp knöt sig samman, kanske av
skratt, kanske av annalkande gråt. Från hennes
strupe kom ett ljud som spann hon:
— Oj! Oj! väste hon. Tord och Petra! Ett sådant
vackert par! Oj! Oj!
Nu var hon nära dem och måttade med handen
ett slag mot Petra. Men Tord reste sig blixtsnabbt
och grep handen i luften.
— Var stilla, Adele, sade han hotande.
Adéle vred sig för att få loss sin hand, och när
Tord gav efter, tumlade hon baklänges mot bordet.
Med knutna händer stödde hon sig flämtande mot
det. Nu var hennes ansikte vitare än vanligt. De
bleka blå ögonen skeno.
— Ni ha bedragit mig, skrek hon, Det här har
pågått i åratal.
Hon rusade till fönstret och kastade upp det så
att rutorna klirrade.
— Hör hit, folk, ropade hon ut i den tysta parken.
Kom hit och titta på er älskade herrgårdsfröken i
famnen på sin dräng.
Men Tord var med ett par steg hos henne och
lade handen över hennes mun. Han sköt henne otå-
ligt bort från fönstret och stängde det. I sin iver
skuffade han omkull henne. Hon satte sig långsamt
upp, men reste sig inte från golvet. Hennes skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
