Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
hur hon drogs ned till Adéle. Hon visste att hon
nu var syster med alla fallna kvinnor som låtit sig
tagas utan att förnimma kärlek. Hon snyftade till.
All hennes forna stolthet kröp bort. Hon hade velat
lyfta upp Adéle i sin famn och kyssa henne kam-
ratligt.
Men Tord ryckte undan Adéle och förde henne
mot dörren. Han slog igen den efter henne och kom
åter tillbaka till Petra.
— Förlåt mig, sade han sakta.
Petra såg förvirrad på honom. Det dunkade inom
henne. Hennes bröst svällde av tårar.
Tre män. Thomas. Tage. Tord. Hon tyckte att de
knappast rymdes i rummet. Sida vid sida, arm i arm
stodo de och betraktade hennes mun grymt och när-
gånget. Deras länder svällde ut och bildade en fast
och av spända muskler knuten mur, som hon icke
kunde blicka över, men ändå anade hon att bakom
denna mur av manliga lemmar dolde sig något för
henne. Vad då? Å, hon visste det. Med hjärtats fina
hörsel uppfångade hon ljudet av små trevande steg,
och i luften var suset av ett barns, en kerubs små
knubbiga fäktande armar. Så måste man äta sig
igenom männen för att nå detta barn som gömde
sig bakom dem. Så måste man slumra mot deras
seniga armar och smaka deras munnars fräna och
bittra syra för att äntligen till sist få trycka en
mjuk och doftande ny liten människa mot sitt bröst.
— Vad var det? hörde Petra sin egen röst säga,
och den föreföll henne så långt avlägsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
