Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
då så säker på det? Du skulle aldrig gett dig av ifrån
Eka. En gång kommer du tillbaka hit, och det här
gamla huset och trädgården vänta på dig. De kanske
skola skänka dig åter, vad du nu tycker dig ha
mistat. Jag är bara en enkel människa, och jag kan
inte riktigt uttrycka vad jag menar. Men det är
något särskilt med en gård på landet. Jag vet det,
för jag har alltid levat där. Jag skulle också förlora
mig i staden. Husen där inne ha inte något med-
lidande med oss. De äro av sten — okänsliga. Men
när jag går här i parken, böja sig trädens grenar
mot mig. De äro fulla av sav. De leva. Jag känner
det så. Ser man på dem genom en dimma av tårar,
som du nu, Petra, så gråta de också. Det lenar.
Man blir inte så ensam då.
Petra såg på honom tveksamt. Hon tog hans hän-
der från sina axlar och betraktade dem tankfullt:
fasta arbetshänder, vackra och goda.
— Adjö, Tord, sade hon: I morgon far jag.
Han drog till sig sina händer, och hennes tag om
dem slappnade. När han gick mot dörren, var hon
nära att ropa honom tillbaka. Men hon gjorde det
inte,
Där hon stod i skymningen, tyckte hon att parken
fyllde hela rummet med sitt sus. Och det steg in i
hennes hjärta och mildrade den heta svedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
