Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
henne och böjde sig ned för att lyfte upp hennes
kappsäck, tänkte hon med rädsla:
Fru Landborg hatar mig ändå. Hon menade inte
vad hon sade häromdagen.
Men varför hade hon då lett så älskvärt nyss?
Först den där blicken av hat — så leendet!
Petra och Angela gingo ut från stationen. Nedan-
för trappan till stationshuset stod Bom bredvid sitt
enkla ekipage och med hästen, som brukade gå i
arbete ute på åkrarna om förmiddagarna. Ej långt
därifrån stegrade sig fru Landborgs smäckra och
eldiga ridhäst framför den eleganta dogearten.
Angela hörde fru Landborgs nervösa genombor-
rande röst med den starka brytningen. Hon grälade
visst på kusken, Men Angela vände inte huvudet
ditåt.
— Välkommen, fröken, sade gubben Bom sävligt.
Så sätte de sig upp, och hästen lunkade i väg.
— Jag är glad att vara hos dig igen, Angela,
sade Petra.
Men hennes röst lät inte glad. Angela gav henne
en snabb blick. Hon tyckte Petra hade magrat denna
korta tid. Hennes kinder voro så smala, och hennes
ögon voro mörka som om ett dunkelt moln speglat
sig i dem.
— Jag är också glad, svarade Angela häftigt, som
om hon velat övertyga sig själv om någonting.
Just då for fru Landborg om dem. Bom höll sin
brunte vid sidan av vägen, den stannade och lade
öronen bakåt och svansen viftade föraktfullt, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
