Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
emellan sig, Syrenbersån blommade. Det var en doft
av de violetta klasarna i luften omkring dem. Och
på andra sidan vägen höjde sig de väldiga ekarna,
vilkas nyss utspruckna blad liknade gula blommor
druckna av solen. Också himlen bakom dem hade
fått ett gyllne skimmer, och de stora trädens svarta
grenar hade tecknat ett fint galler över den. Långt
bortifrån kom den spröda silverklangen av en kyrk-
klocka.
Petra fick tårar i ögonen. Hon tyckte det var
längesedan hon varit med om en helgdagsafton på
landet,
Någon kom ut från bersån och gick hastigt upp-
för en av gångarna, För varje steg han tog rev han
upp ett fult märke i det nykrattade gruset. Det var
Stellan.
— Och jag som haft ett sådant arbete med kratt-
ningen, beklagade sig Peter.
Stellan, som nu kommit intill trappan, hörde hans
jämmerlåt och lyfte ett spefullt grinande ansikte mot
honom.
— Jag kan inte flyga, pappa, sade han. God dag,
Petra.
Petra kände sig genast förargad på Stellan. Alltid
förargade han henne. Där han nu stod utan rock,
klädd i skjorta av råsiden och med ett brett skärp
om midjan, var han förvillande lik en utklädd flicka.
Plötsligt fick Petra en vass stöt av Alexandras arm-
båge. Hon trängde sig förbi Petra och gick nedför
trappan. Hon hade en vit klänning och ett sidenband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
