Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7”
— Det här står jag inte ut med, mumlade Petra.
— Å, jag har redan vant mig, sade Angela. Men
först blir man häpen, eller hur?
— Sannerligen, viskade Petra.
Hon gick fram till fönstret och fick syn på körs-
bärsträdet. Hon tyckte att ljudet av Angelas och
Paulas röster i rummet bakom henne med ens kom
långt bort. Detta blommande vita mot en blekt blå
kvällshimmel! Hon mindes Tords ord om träden,
att de levde — ja hyste medlidande. Hon tyckte
att allt detta överväldigande vita strömmade bränn-
hett över hennes stackars hjärta. Det ville utplåna
hennes smärta, hennes samvetskval, hennes mörka
oro. En ljus frid smög sig över henne, och hon kände
sig bättre till mods. I natt skulle vetskapen om att
detta blommande körsbärsträd badade i strålarna
från millioner stjärnor förta hennes stygga dröm-
mar deras makt.
Frideborg kom i dörren. När Petra vände sig om
från fönstret, fick hon se den svarta flickan som
betraktade henne med lysande ögon. Hon påminde
om någon Petra sett. Nu visste hon det — Agda:
Men när flickans ansikte sken upp i ett glittrande
leende, var hon så olik Agda att Petra förvånade sig
över sin tanke nyss.
— Det är serverat, sade Frideborg och knixade.
— Skall Frideborg dansa i kväll? frågade Paula
nyfiket.
— Ja! O ja! svarade hon glatt. Vet fröken, de ha
säkert redan börjat där borta. När jag nyss var ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
