Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
kropp, och kudden på toppen av den var djup som
en insjö efter Alexandras tunga huvud. Och Petra
tyckte att stolen under Lilians hetsiga tag blev
mänsklig, en stelbent och motsträvig Alexandra,
som icke ville komma över till Lilians sida.
Angela visade nu Petra in i deras rum. Paula
följde efter dem och stannade i dörren.
— Så trevligt här är, sade Petra.
— Där är din säng, och här är min. De stodo
bredvid varandra, men jag har flyttat på dem, sade
Angela.
Petra tog av sig hatten framför spegeln. Hon var
tacksam mot Angela som flyttat på sängarna. Så
skulle de ändå ha litet andrum. Men när nu Petra
fick se sin bild i den besynnerliga spegeln, grep det
om hennes hjärta, som om en skarp och krokig klo
rört vid det. Ett suddigt oformligt ansikte blickade
emot henne. Munnen svällde tjock, som svullen av
Tages och Tords kyssar. Och hon fick en svindlande
känsla av att Adéle måste ha förgiftat henne den
där aftonen på Eka.
Angela ställde sig leende bakom henne och lutade
sig fram så att deras ansikten i spegeln kommo tätt
intill varandra. Och Petra började darra. I detta
förfärliga spegelglas blevo deras ansikten på ett
spökaktigt och fruktansvärt sätt lika. Två fröknar
von Pahlen, fläckiga, onaturligt stora — och en
fluga som just i denna minut spatserade över glaset
ritade ett smutsigt streck över bådas kinder, före-
nande dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
