Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
vet med tunga steg, tyckte hon först att han ver-
kade som en blind man. Kanske berodde det delvis
på att han varit ute i solljuset och, som Angela nyss
förut, nu hade svårt att finna sig till rätta i salens
skymning. När han närmade sig henne, såg hon först
av allt hans ögon. De voro ju inte blinda. Men de
hade en sorgsen blick, en riktig hundblick, under de
buskiga utstående ögonbrynen. Han var storväxt,
väldig, och man begrep strax att det var Stannys
far. De hade mycket tycke av varandra.
— Är detta Stannys lilla väninna? sade han och
sträckte leende fram handen.
Angelas hand slöts i hans. I hans stora hand
fanns det gott om utrymme.
Angela förnam medkänsla med honom. Hon visste
inte strax varför. Men en stund senare vid lunch-
bordet förstod Angela denna sin första instinktiva
känsla av medlidande, då hon hörde fru Land-
borg tala till sin man och anade att hon hånade
honom. Det var en spänning mellan de två, som
inte ens en främling kunde undgå att lägga märke
till. Hans tjocka huvud sjönk djupt ned mellan
axlarna, då Hennes röst hördes från övre bords-
ändan. Det var som om han kört fram axlarna som
breda murar för att gömma sig bakom dem. Fru
Landborg hade en taftklänning av en ljus irisblå
färg, bleu Nattier hette det visst. Där hon satt med
ryggen åt fönstret, samlade sig ljuset som sparsamt
silade in genom glasdörrarna, som ledde ut till log-
glan, i hennes kritvita hår och i den blå klänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
