Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Det lyste av dem. Men hennes ansikte var 1 skugga.
Och Angela tyckte det var något besynnerligt med
detta liksom suddiga ansikte, vars uttryck hon icke
kunde utskilja. Det kom henne att tänka på de bilder
spegeln hemma i rummet på Nybo brukade återge.
Mittemot Angela satt Stanny, och de sågo ofta
på varandra över skålens blommor. Angela tyckte
det var sällsamt att vara här på Ösa som Stanny så
ofta beskrivit för henne, och hon längtade efter att
bli ensam med Stanny. Fru Landborg hällde i te
i en tunn kinesisk kopp. När hon räckte Angela den;
ertappade hon Angela med att i stället för att se på
henne ge Stanny en strålande blick.
— De där flickorna äro som två nyförälskade,
Ola, utbrast hon då med ett irriterat skratt.
Angela mumlade ett generat tack och satte ned
sin kopp.
Äntligen var måltiden slut. Fru Landborg reste sig.
— Jag går ut till min stol igen, sade hon. Den
som vill får följa med.
Hon gick ut från salen utan att vända på huvudet.
Bankdirektören sade godlynt:
— Stanny, ni två kila väl upp till dig!
Och Stanny, ivrig att komma ut, puffade Angela
före sig i dörren, och de rusade uppför de breda
trapporna till översta våningen.
När de kommit in i Stannys rum, stängde Stanny
sin dörr med en liten bestämd smäll.
— Sitt ned här på min ottoman, Angela, bad hon.
Angela slog sig ned bland en hop sidenkuddar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
