Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Vad var det i dessa syner som fick Angela att
frysa? Hon visste det inte. Hon anade bara att här
fanns något — något som hon omöjligt kunde
förstå.
Angela steg upp. Hon rörde sig oroligt ett par
slag över golvet. Stanny lutade sig fram och klap-
pade Hej Dorian Gray:
— Och förstår du nu att jag är lycklig att ha dig
att tala med? frågade Stanny.
Angela hade kommit fram till Stannys stol. Stanny
kände hennes blick fästad på sig och sjönk tillbaka
mot stolsryggen. Hennes ögon blinkade oroligt, då
de mötte Angelas.
— Jag vet inte, om jag förstår, viskade Angela.
Se på mig, Stanny. Varför talar du på detta sätt om
Bernard? Det är något du döljer för mig.
Och till Angelas förvåning sade Stanny genast:
— Ja. Det är något. Men jag kan inte säga det.
Ingen skulle förstå det — inte ens du.
Hunden morrade dovt, kanske för att han tyckte
att Angela nu kom för nära hans husmor. Angela
drog sig också strax tillbaka. I detsamma som
hennes aning en sekund snuddade vid den verkliga
sanningen om Stanny och Bernard, öppnades dörren
häftigt och fru Landbörg steg in i rummet. Hennes
röst kom Angela att hastigt snurra runt. Gray sprang
upp från mattan med lysande ögon.
— Här stänga ni er inne, medan det är så ljuv-
ligt ute i luften, utbrast fru Landborg. Tänker Stanny
hålla sin lilla väninna inspärrad här i timtal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
