Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOT
andra, beto in i hennes drömmar om Thomas. Deras
brunstiga dunst steg som en dimma omkring sängen
och trängde under lakanen och in i madrassen. Och
Angela mindes hur hon och Stanny en natt sett hun-
darna älska varandra på gårdsplanen utanför hus-
hållsskolan. Det hade varit en månskensnatt som
denna. Och Stanny hade allvarsamt sagt: ”Det är
kärleken.” Angela ville icke att den tanken skulle
få makt med henne. Så djurisk, så otäck kunde
ändå icke kärleken mellan man och kvinna te sig.
Men hon visste inom sig att det var sant.
Och därefter hade Stanny kysst henne, Hon Hade
stått som en ung gosse i sin pyjamas och borrat sin
mun in i Angelas, till dess de skrämda tagit till
flykten vid ljudet av en dörr som öppnades. Kanske
var det Bell von Wenden, som sett dem där nere i
förstugan.
Minnet av denna Stannys kyss, som Angela knap-
past vågat tänka på, och minnet av hur Bell von
Wenden omfamnat henne, då Angela druckit te uppe
på hennes rum, smälte nu samman med de smek-
ningar Thomas givit henne här i sängkammaren på
Nybo. Angela kunde i tankarna icke riktigt skilja
dessa kärleksbetygelser åt. Vid full dager skulle hon
kunna det, det var hon övertygad om, men inte
nu — inte nu när skuggfåglarna så tungt rörde sig
mot hennes gardin och rummet var fyllt av ett
underligt månsken. Människor och djur, män och
kvinnor, hannar och honor: frustade de icke av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
