Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
samma begär efter varandra? Förföljde de inte på
samma sätt varandra med svarta blickar?
Ovanför detta mörka träsk måste finnas något
annat, något högre — en varelse genomeldad, så att
han sken vitglödgad, av en gudomlig kärlek som
var fri från träskets nät av sugande slemmiga rötter:
Han måste finnas. Och åter sträckte sig Angelas själ
efter den gudomlige — men möttes av ett högdraget,
nästan försmädligt leende.
Hon blundade, Då kände hon åter Thomas böja
sig över hennes säng. Han var här nu. Liksom den
gången i april trevade hans hand mot hennes ben.
Då öppnade hon lydigt vägen till sitt sköte. De kor-
sade benen rätade på sig. Hon förnam i hela sin
varelse, hur han kom. Han skulle taga henne —
hon skulle bli hans. Och ofrivilligt, utan att själv
vilja det, utan att hon riktigt förstod det, njöt hon
nu en försmak av famntagets vällust — en halv
människa, en brud utan brudgum, vaggande som en
liten ensam våg i sängens grunda hav.
Men plötsligt kastade hon sig åt sidan. Hon
knäppte händerna över brösten och låg stilla, medan
hennes lemmar ännu darrade av begär efter att full-
borda njutningen. Syndade hon icke? Thomas hade
försvunnit. Hon måste vänta — vänta tills han verk-
ligen slöt henne intill sig. Hon kröp upp mot kudden
och andades lättare. Fåglarna flögo alltjämt mot
gardinen.
Då hörde hon Petra säga något.
— Vad är det, Petra? viskade Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
