Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Och namnet syster gav en besynnerlig smak åt
hans kyssar. Hennes blod, av samma slag som hans
eget, fuktade hans läppar. Var det inte som att älska
sig själv? Dessa smekningar han slösade på Stanny
voro icke en hetsig förberedelse till blodskam utan
till självbefläckelse, en naturligare, tuktigare och
mera hygienisk art av självbefläckelse, sade han sig.
Han lekte med tanken och blev varm äv den. Den
gjorde synden, som han brann av lust att begå,
mindre brottslig och bara litet grand neslig, och det
brottsliga och nesliga, som återstod, gömde ju någon-
ting mörkt retande, varav han njöt. I detta retande
nesliga fanns det till och med något älskligt och
intagande som tycktes göra förvillelsen, begången
tillsammans med en så förtjusande medskyldig, mera
ursäktlig. Han tänkte låta henne ge sig helt för
första gången nu — nu i afton, när det stora
huset var tyst och dagern i biblioteket hade börjat
skimra i rött från solen som höll på att sjunka i
havet.
Han mötte hennes glänsande blå ögon. Det var
en blick i dem, som han just då icke kunde tyda, där-
för att den uttryckte hela hennes kärlek.
— Lilla syster, sade han, Kom.
Han tog henne i handen och ledde henne till den
breda soffan i det dunklaste hörnet av rummet.
Åter följde hon honom som en hund sin herre —
med nedböjt huvud och lysande blickar.
Han drog henne ned till sig på soffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
