Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
När han vände sig in mot rummet, hade Stanny
rest sig på armbågen.
— Du skulle ju stanna här i natt, sade hon
sorgset.
— Nu har jag inte lust längre, svarade han hät-
tigt. Jag vill hinna undan, innan föräldrarna komma.
Jag står inte ut med mammas daltiga ömhet.
Nej, han stod inte ut! Han flydde fegt undan
spörjande blickar, lämnande sin syster ensam kvar
att förklara hans hastiga avfärd bäst hon gitte,
Han stödde sin knutna hand mot bordet och såg
sig omkring, som om han varit mitt inne i en mar-
dröm. Väggarna med sina bokhyllor fyllda av år-
hurndradens vishet och livserfärenhet tycktes bågna
fram emot honom för att kasta sig över honom.
De hade sugit in i sig detta dåd och skulle påminna
honom om det varje gång han steg in i rummet!
Han kunde inte se på Stänny. Hans blickar foro
rädda runt väggarna, och varje gång de kommo till
soffan hoppade de över den som om den varit en
avgrund,
Äntligen hörde han hästen ledas fram, Han gick
raskt mot dörren. Då kom Stanny efter honom.
Han vände sig förskräckt mot henne med handen
på dörryvredet,
— Du borde klä på dig, mumlade han hatfullt.
Någon kunde komma.
Men hon kastade sig intill honom, och han kände
hennes varma lemmar emot sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
