Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
golvet. Medan han gick fram till bordet där vin-
buteljen stod, knäppte han omsorgsfullt sin uni-
formsrock. Han lyfte buteljen för att hälla i ett
glas åt sig, men då han fann att den var tom,
kastade han den i plötsligt ursinne mot den öppna
spisen så att skärvorna flögo utåt golvet. Den andra
flaskan han haft med sig iddes han inte ens se på.
Stanny skrattade till. Sådan mindes hon Bernard
som pojke. Om han fick en tillsägelse vid middags-
bordet, kunde han rusa upp vit i ansiktet och med
gnisslande tänder, slå ikull sitt glas och fara på
dörren som han med en skräll lät falla igen bakom
sig.
Där hon låg tyckte hon att Bernards gestalt växte
i rummet. Hon kunde knappast andas. Hennes
hjärta bultade. Nu gick han fram till de stora
fönstren. Det rasslade som om något rivits itu, då
han drog ifrån sidengardinerna. Han öppnade ett
fönster och tittade ned på gården.
Han såg stalldrängen och skrek åt honom:
— Hör på du där! Gör ögonblickligen i ordning
min häst och för hit den! Jag skall rida till Stock-
holm.
Stalldrängen skyndade i väg mot stallet. Bernard
såg ut över havet, I vattnet gledo röda strimmor
in mot stranden. Det var reflexer från solen som
gick ned, men Bernard tyckte rysande att han såg
ett lik komma flytande med vågorna, färgande dem
med blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
