Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
på berget. Här hade hon och Thomas stått sida vid
sida i våras. En svalka steg upp mot henne från de
blå vågorna — en svalka från djupet som måste
vara grönt och kallt.
Hon vände sig om. Där borta låg Ösa park. Där
borta fanns Thomas. Hon log mot parken. Då fick
hon höra tunga steg. Någon kom upp till platsen,
där hon stod. Hon trodde att det var Thomas.
Kanske han också, driven av samma känslor som
hon, stigit upp tidigt, därför att han längtade...
Nu dök någon fram ur buskarna. Angela försökte
dölja sin starka missräkning, så att den ej skulle
synas på henne: det var Paula. Paula i sin gamla
omoderna klänning — Paula med ett rött ansikte,
där svettdropparna runno strida. Hon kom fram till
Angela,
— Jag hörde att du steg upp, sade hon fläm-
tande. Då ville jag följa med. Jag också ville komma
bort från villan och andas litet havsluft.
— Det var bra, Är det inte härligt? svarade
Angela.
— Jo.
De stodo stilla med ansiktena vända mot havet.
Ett segel dök upp långt ute. Det svällde av god vind.
Det flög fram över vattnet och försvann snart utom
synhåll för de båda flickorna, Angela hade längtans-
fullt följt det med ögonen. När hon nu vände sig
mot Paula, mötte hon hennes blick: en klok foör-
skande blick, som om Paula sökt läsa i Angelas
ansikte som i en bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
