Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
— Det lyser av dig, Angela, sade Paula liksom
begrundande,
Angela rodnade:
— O gör det?
Och när hon nu betraktade Paula som satt sig
på klippan, kände hon med ens att det var synd
om henne. Paula stod liksom utanför allt. Lilian
häde Alexandra och ägnade inte Paula en tanke,
annat än när hon tillrättavisade henne för något.
Stellan hade sma besynnerliga vänner, och när han
talade till Paula, var det med en lätt gäckande ton
som fick henne att inse att hon i hans ögon var en
misslyckad syster till den sköne Stellan von Pahlen.
Och hon själv, Angela? Hon hade ägnat sig helt åt
Stanny, och när hon inte var tillsammans med
henne, tänkte hon på henne. Så blev Paula ensam.
Och Angela fick ett begär att förtro sig åt Paula,
Paula hade varit med på Nybo den där vårdagen,
och hon hade på sitt tafatta sätt frågat Angela,
när de båda stått i köket och lagat till frukosten:
”Tycker du om Thomas Meller?” Angela hade
hastigt svarat ”ja” och just då kokade kaffet över
och Paula fick annat att tänka på.
Angela satte sig bredvid Paula på stenarna.
— Är det inte roligt att vi få vara på Ösa i
afton? sade hon.
— Jo-0o.
Paula drog på det.
— Ser du, sade hon, och vände sitt ansikte mot
Angela, du vet att jag är blyg. Du är god vän med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
