Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
— Inte så som jag nu ser ut, sade Paula med
övertygelse.
— Försök att vara en smula kokett då, bad
Angela. Varför skola ni gå omkring i de där rysliga
gammalmodiga kläderna här på landet? Det är som
om ni för att ni äro borta från staden tycka att vad
som helst är gott nog. Ta nu på dig den där vackra
smaragdgröna klänningen i kväll, Paula. Bara
känslan av att vara välklädd kommer att göra att du
blir gladare.
— Jag skall ta på mig den då, svarade Paula.
Och så låser jag in Alexandra i källaren.
De skrattade och stego upp. Arm i arm gingo de
tillbaka genom skogen. När de kommo in i träd-
gården, mötte de Frideborg. Hon var på väg upp
med en hink vatten. Hon sjöng. Men nu stannade
hon leende framför dem.
— Det blir en midsommarstång på ängen vid Ösa,
sade hon. Där skall bli dans och kaffe. Det är Land-
borgs som bjuder gårdens folk, och inga andra få
komma än deras vänner — jag menar tjänstefolkets,
Och jag är tillsagd av herr Larsson.
— Vem är herr Larsson? frågade Paula nyfiket.
— Det är kuskens son. Han sköter fröken Stan-
nys häst. Ja, de andra hästarna också förstås. Men
fröken Stannys häst är hans favorit.
Och Frideborg svängde med hinken så att en
kaskad av blanka vattendroppar stänkte omkring
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
