Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
han inte såg henne genast. Han gick omkring och
hälsade. Hon drog sig litet bakom Stanny, söm om
hon velat fördröja det ljuva väntandet. Nu stan-
nade han framför Angela. Han kom tätt intill henne,
då han tog hennes hand i sin. Hon såg att han var
upprörd. Hans mun darrade.
— God dag, Angela, sade han.
— God dag, Thomas.
De ryckte till för varandras röster och tittade sig
förskräckta omkring som om de i stället för de
banala hälsningsorden sagt: ”Älskade”, ”Kära”.
Men just nu var uppmärksamheten riktad på Tage
Ehrencreutz, vilken blond och spenslig stod fram-
för fru Landborg, medan Alexandra Vind-Frijs,
som hon lovat, förklarade hans närvaro. Fru Land-
borg gav honom en kisande blick. Hon kunde se
vad man kunde begagna en man till. Hon hade ju
hört talas om honom, och hon och hennes man voro
ju väl bekanta med hans far Carl Fredrik Ehren-
creutz, den aktade brandstodschefen och värderade
medhjälparen i organiserandet av den där vällyckade
bondetågsmaskeraden, under vilken de tillbragt en
oförgätlig afton på Royal tillsammans med honom,
den oförbrännelige gamle greve Värnamo af Sauss
och den uppåtgående dugande kraften löjtnant Os-
born Macson — den sistnämndes fru och bönderna
själva, som då också varit med, räknade hon icke.
Vid det tillfället hade hon dock varit alltför syssel-
satt med annat för att lägga märke till Tage, ehuru
han flera gånger skymtat förbi. Men när hon nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
