Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
fötter. Hon bars av en orimlig fröjd. Nu gick hon
rätt mot Thomas Meller! Hon var inte alls orolig
för att han ej skulle känna detsamma för henne
nu, som han gjort förut. Det fanns ingen plats för
en sådan oro i hennes hjärta. En sådan oro och
ångest finns endast hos den mera erfarna kvinnan.
Hon skulle genast möta hans blick. Och då...
Angelas hjärta började bulta.
De hade nu hunnit genom skogen, och hon såg
pärken kring Ösa. Hon hörde Lilian brista ut i för-
tjusning över det härliga läget, över havet, över de
gamla hundraåriga träden. Lilian flaxade med ar-
marna och utstötte:
— Ah! Oh!
Hon såg ut som en fågel som brutit några ving-
pennor och därför ynkligt måste hoppa över marken.
När de allesammans gingo uppför gången till
herrgårdsbyggnaden, vände sig Petra plötsligt om
och såg på Angela. Det var en spörjande, undrande
blick. Men Angela log mot henne: Hon mindes inte
längre att hon hört Petra i sömnen ropa ”Thomas !”
med gäll röst.
På loggian skyndade fru Landborg emot dem. Det
slog Angela att hon såg så ung ut. Hon var helt i
vitt, och hennes vackra lilla gestalt rörde sig mjukt.
Bankdirektören hälsade vänligt. Hans sorgsna hund-
ögon sågo rätt in i Angelas, och hon ryste till som
om en skugga kastats in i den sköna klara aftonen.
Hon tryckte Stannys hand, och i detsamma kom
Thomas ut genom dörren från salen. Hon märkte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
