Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
som om han vetat att han ändå bredvid sig hade en
källa, där han skulle kunna dricka sig otörstig. Petra
vred sakta sina fingrar om varandra. Hon sökte en
smärta, något som skulle få henne att känna kvalet
1 sitt hjärta mindre starkt. Men bankdirektören kon
fram och började konversera, och Petra måste svara.
Fru Landborg hade lutat sig tillbaka i stolen,
sedan hon ropat till sig Ehrencreutz. Hennes blick
for åter över honom.
— Ni är inte alls lik er far, sade hon äntligen, när
hon till sin förtjusning märkte att han begynt rodna.
— Jag är inte det, sade han.
Han hade haft en olycksalig scen med sin hustru
för två dagar sedan, varefter hon helt plötsligt farit
till en badort och lämnat honom ensam och med
mycket litet pengar för sina dagliga utgifter. De
hade för ett par månader sedan flyttat samman igen
och voro i vanliga fall inte mer olyckliga än de
flesta andra unga gifta par ur deras kretsar.
— Känner ni Bernard? frågade fru Landborg.
— Ja, jag har träffat honom på tillställningar
några gånger, och så på Operabaren förstås.
Tage lyfte blicken mot fru Landborg.
— Han ser bra ut! sade han.
Visste han att det var det klokaste han kunde
säga? Tage hade ofta då han var tillsammans med
kvinnor en rent intuitiv känsla för vad som smick-
rade dem. När någon sade att Bernard var vacker,
tog fru Landborg det alltid som en komplimang åt
sig själv. Mor och son voro i åtskilligt lika varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
