Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
— Ge mig några droppar champagne, sade hon,
Han reste sig genast och gick fram till. bordet.
Bankdirektören, som alltjämt underhöll sig med
Petra, vände sig i detsamma om och tittade på Tage,
då denne slog i ett glas champagne, Så såg han
från Tage till sin hustru, och han följde honom med
ögonen, då han gick tillbaka med glaset lyftat i han-
den. Petra märkte hans blick, och hon liksom
Angela förut ryste till litet med en förnimmelse av
att något sorgligt skedde eller skulle ske, därför att
dessa trogna goda hundögon voro så sorgsna.
Tage lutade sig över fru Landborg, kanske litet
djupare än han behövde.
— Var så god! sade han och blickade stadigt in
i hennes skimrande ögon.
Det första han tänkt, när han gått uppför gången
till Ösa, hade varit: här finns pengar. Rikedom
hade en oerhörd dragningskraft på honom, Och nu
när han fann att den här vackra damen, åldrad,
men ändå så otroligt ung, var på det närmaste för-
knippad med denna rikedom, grubblade han redan
över hur han på något sätt skulle kunna skaffa sig
fördel av kombinationen.
Fru Landborg tog leende glaset och förde det till
sina läppar.
— Jag tycker om stimulanser, sade hon. De göra
att man liksom kommer utanför sig själv. Man
händlar’ och tänker på ett annat yis än söm är
naturligt för en, när man druckit litet. Eller man
handlar och tänker väl snarare helt överensstäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
