Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
tyr han anat att hans hustru hade med åtskilliga
män. Han ville hålla familjen samman, Och han
kunde inte glömma hur vansinnigt han som yngre
älskat henne. Hon var en bit av hans ungdom, som
han höll fast vid, nu när han blivit gammal och icke
längre orkade uppföra sådana danser som den där
adlige spolingen just i detta ögonblick illustrerade.
Medan han stod i dessa tankar kom Bernard fram
och bockade sig för Stanny. Ännu en stund stod
Ola kvar och såg på sina båda barn. De dansade så
vackert! Stanny hade ingen medfödd grace, men
lydigt följde hon Bernards ledning så att hennes
rörelser med ens blevo behagliga och lätta.
— Dem har jag då fått glädje av åtminstone,
mumlade bankdirektör Landborg.
Och då Peter nu närmade sig honom, började han
tala med honom och glömde för en stund bort de
dansande. Så småningom gingo de båda herrarna
tillbaka till loggian. Här slogo de sig ned i var sin
bekväm fåtölj, smuttade på sin whisky och väntade
i allsköns mak på att deras fruar skulle komma till-
baka, så att man då äntligen kunde få börja supera.
Lilian och Alexandra stodo kvar där nere och
sågo på dansen, Innan Alexandra anmärkte på den,
fann Lilian ett stort behag i att betrakta de dan-
sande. Hon hade hjärtligt roligt åt drängarna och
deras flickor. De voro löjliga, fann hon, lika löj-
liga som apor i en bur, och det var intressant att
se, hur de buro sig åt, när de som i afton blevo
lössläppta. Kanske smekte också dansmelodien hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
