Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
nes sinnen. Hon följde en ung muskulös arbetare
med blicken och önskade i det innersta av sin varelse,
att han skulle bjuda upp henne. Dunkelt men med
en varm uppböljande känsla mindes hon också en
passus i en roman av den franske författaren Zola,
vari denne låter en gruvarbetare lägra en fin dam,
ja en verkligt fin dam. Det var visst den enda bok
av Zola hon läst — hon hade som ung flicka Smyg-
läst den en orolig natt — men bilden av arbetarens
svarta kropp, sotig av röken från gruvorna, och
damens vita hud, då de på hans grova brits njutit
en stark kärleksfröjd, hade för alltid bitit sig fast i
hennes minne. Hon hoppades blygt att Paula aldrig
skulle få tag i den där boken eller de där sidorna.
Man vill ju i det längsta skydda sina barn från livets
smuts, tänkte hon andäktigt.
Men nu stötte Alexandra på henne.
— Titta på fru Landbörg, nästan väste hon i
Lilians öra.
Och verkligen ! Fru Landborg hade omsider över-
gått från Tage Ehrencreutz till folket, och nu dan-
sade hon just med den arbetare Lilian en stund be-
undrande följt och sedan tappat bort i vimlet. Lilian
blev högröd av indignation.
— Det är väl ändå höjden, lilla Alexandra, sade
hon, plötsligt sympatiserande med dennas förtry-
telse över oblygheten.
Fru Landborg gav dem ett smilande ögonkast, då
hon dansade förbi, Hennes hand var tryckt mot
männens brunbrända hals, där senorna svällde. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
