Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Den var så stor, så luden, så svart, När fru Land-
borg nu höll den i famnen, fick Tage Ehrencreutz
en stark aning om sitt eget öde — om vad som
skulle hända honom denna midsommarafton.
Han tyckte att denna mjuka spinnande hankatt
— hade han ändå inte den turen att vara kastrerad?
— som just nu höll på att slita upp fru Landborgs
vita klänning över brösten, på något sätt var under
samma bann som han själv. Och han såg sig redan
i något skumt rum av den stora byggnaden tillsam-
mans med fru Landborg, vilkens vita dräkt skulle
lysa som ett svagt ljus mot en svällande siden-
kudde. Föreställningen var icke enbart behaglig för
honom, och hän nästan avundades kattkreaturet, om
det var snöpt.
Han drog sig litet skyggt undan, då fru Landborg
slog sig ned vid bordet och katten kom i närheten
av honom, Det stod en dunst av unket kött omkring
den, en äcklig söt lukt som förtog aptiten. Peter på
fru Landborgs andra sida gjorde en grimas.
— Jag tycker inte vidare om katter, sade han.
Det var oartigt sagt. Han fick också en ond blick
från den vackra frun.
Ola Landborg slog upp ett bullrande skratt som
kom Angela att häpen se på honom. Talen och vinet
hade kommit honom att förändras. Den sorgsna
blicken ruvade alltjämt inne i hans ögon, men hela
hans tunga kropp hade liksom långsamt satt sig i
rörelse, fylld av jäsande krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
