Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
nu såg han på henne. Hon talade med Bernard, men
hon måste ha känt hans blick. Plötsligt vände hon
på huvudet och log. Leendet, icke ämnat för Petra,
träffade henne som när en alltför stark solstråle
sticker en i ögonen och man måste blunda eller vända
sig bört.
Hon förnam en våldsam längtan efter att resa sig
och gå sin väg. Hon önskade att hennes liv icke varit
så misslyckat. Elon var ämnad till att ha barn och
man, och nu sätt hon här en fröken som snart skulle
börja åldras, på något sätt trasig invärtes, därför
att hon smakat på kärleken utan att ha erfarit dess
njutning och utan att den burit frukt. Och den ende
man hon verkligen älskat var bredvid henne och
och brydde sig inte om henne. Hon såg bort mot
Täge Ehrencreutz, och i detsamma mötte han hennes
blick. Hans mun trutade, som om han ville kyssas.
Kanske att nu, när vinet och maten stego honom åt
huvudet, också minnet av den där stunden tillsam-
mans med Petra i Angelas rum och på Angelas säng
flöt upp till ytan. Det var kanske det minnet som
nu en sekund gjorde hans ögon simmiga, då han
betraktade henne, Petra själv fick en så stärk för-
nimmelse av det där svunna ögonblicket, som om
någon bitit henne. Hon gav, utan att veta det, till
ett litet rop.
— Hur är det? frågade Thomäs.
— Ingenting, svarade Petra.
Och när han strax därpå igen vände sig åt Angelas
håll, visste hon att hon ända till denna stund närt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
