Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ett svagt hopp om att han skulle komma tillbaka till
henne. Men nu sjönk det åter undan, Hon var över-
tygad om att han nu, just denna ljusa midsommar-
natt, skulle gå till Angela, till lilla Angela som Petra
sett växa upp. Och den tanken gjorde henne gammal.
Peter, som sökte få en skymt av henne mellan
bordets blommor, blev förfärad, då han fick se hen-
nes ansikte som var skarpt belyst av dagern, vilken
föll utifrån trädgården. Han tyckte att hon såg fårad
ut. Och han tänkte på ätt hon satt bredvid sin förre
fästman. De äldre i familjen von Pahlen hade fäst
mycket litet avseende vid att Thomas Meller dykt
upp på nytt detta år efter så lång bortovaro från
ländet. De flesta av dem kände honom ju knappast.
Egentligen var det ju endast Hugo von Pahlen,
Angelas far, som varit närmare bekant med honom,
Och också det hade ju endast varit en vänskap som
hållit sig varm under ett par snabbt förrunna som-
marmånader, De trodde, ja de voro säkra på att
Petra för länge sedan glömt honom. Men medan
Peter oroligt sökte fånga Petras blick, vaknade en
misstanke att hennes tärda och åldrade utseende
måste stå i något samband med den där mannen hon
satt bredvid. Stackars Petra! Peter hade aldrig ägt
hennes förtroende. De samtalade sällan ordentligt
med varandra. Han visste inte hennes tankar —
kunde inte ana sig till dem. Han kom att tänka på
sin under så sorgliga omständigheter bortgångne
bror Hans och undrade öm inte den stackars Hans
bättre skulle ha förstått den stackars Petra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
