Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Och i detsamma tyckte han sig se bror Hans’
trötta, melankoliska leende fladdra över det fest-
liga bordet. Det varade bara en sekund. Men Peter
tittade ned på glasen, och det syntes honom, som
om Hans blåst en imma över dem, så att de sågo
dammiga ut. Och när han såg på Lilian och Alex-
andra, som hade en oklädsam rodnad över ansiktena,
tyckte hamn att dammet också samlat sig över deras
kinder och hår, så att de föreföllo gamla.
Gamla? Peter tog över sin egen kalnade hjässa.
Hans hustru Lilian, som han en gång tyckt vara så
skön och spröd som en lilja, höll på att bli gammal!
Och det värsta var att hon inte visste det själv.
Hur kom det sig då att fru Landborg, som ändå
väl var nästan fem år äldre, lyckats bibehålla hela
sin ungdoms charm? Han sneglade på henne och
märkte, såsom han hela middagen sett det, hur hon
tryckte sig in mot den där flickaxtige Tage Ehren-
creutz, Låg kanske hemligheten däri, att hon ännu
kunde älska? Och Lilians naturliga erotiska känslor
tycktes ha slocknat, när Alexandra Vind-Frijs
gjorde sitt inträde i familjen. Kärleken till denna
drake hade kommit Lilians källa att torka upp. Peter
betraktade Alexandra med avsmak, men han fann
till sin förvåning att hon nu över sitt ansikte hade
ett slags brunstigt skimmer, som för tillfället kom
henne att synas ung på samma sätt som en vanskött
och förtorkad växt ett ögonblick kan räta ut sina
blad, då man låter vattenkannan strila en dusch över
den. Och när han så fick se att Stellan stuckit sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
