Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
någon fläck, där hans ögon kunde få vila, och då
skingrades molnet med ens, och han såg Angelas an-
sikte dyka upp. Hon satt lätt framåtlutad och betrak-
tade honom med ett litet leende. Bland alla dessa
ansikten som skymningen målat bleka, men som
ändå tedde sig som upphetsade, på något sätt för-
yridna, lyste Angelas ansikte med samma sällsamma
sken som gjorde midsommaraftonens himmel där
ute så hemlighetsiullt skimrande. Hon steg fram ur
skuggorna, en ung liten kvinna, dotter till hans bror
Hugo, som för så längesedan försvunnit från jor-
dens yta och nu nästan förgätits, och han tyckte att
hon i sitt ljusa leende bar fram ett löfte om att
släkten von Pahlen trots allt icke så snart skulle
låta sig fördärvas.
Och Peter blev plötsligt fri från det kvävande
greppet om sin strupe och talade okonstlat och natur-
ligt som han aldrig förr gjort inför ett sällskap.
Med blicken alltjämt riktad mot Angela sade han
några känsliga och poetiska ord om denna ljusa
natt, som var god mot oss som en kärleksfull ung
kvinna, en ömsint barmhärtighetssyster, som med
veka händer hugsvalade oss, emedan hon ju visste
att mörkret sedan oblidkeligen skulle uppsluka oss.
Men när han skulle övergå till att tacka för maten,
trasslade han en smula in sig, därför att han då
måste slita sina blickar från Angela och se på fru
Landborg. Men också det gick till sist bra. Och
under ett slammer från stolar som skötos tillbaka
13, — vw. Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
