Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Bara det bleve tänt ljus! Hon visste att hon tog
sig bra ut i ljus. Och hon gladde sig hemligt åt att
Alexandras näsa då skulle skina så avskräckande
röd.
Hon försökte möta Peters blick. Äntligen! Hon
nickade åt honom, att han borde tacka för maten.
Då låtsades han uppfatta det som att hon ville
dricka med honom, och han höjde grinande sitt glas.
Ursinnig lät hon sitt stå. Dumheten hos Peter när-
made sig verkligen det olidliga! Men omsider reste
han sig så med glaset i handen, Lilian knep ihop
läpparna. Peters tal voro en källa till munterhet för
barnen, De brukade härma honom, och han själv
skrattade då mest. Stellan kunde se ut precis som
Peter, sänka ögonlocken över de kupiga ögonen,
grimasera och på ett krystat sätt frampressa några
ord, Peter blev förskräckligt konstlad, så snart han
skulle yttra sig vid ett middagsbord. Det var med-
född blyghet. Och den övervanns icke ens av den trä-
ning han ju dock fick under vintrarna i Stockholm.
Också nu greps Peter av en lätt svindel, då han
rest sig upp. Han stödde sin ena knutna hand mot
duken och stod väl en minut, som föreföll lång för
de andra, och såg ut över bordet. Och i det ögon-
blieket var det som om det erotiska kvalm som
tycktes stiga upp från alla dessa människokroppar,
vilka tillfredsställt sina behov av mat och dryck,
likt ett moln svepte mot Peters ansikte, så att hans
kinder och panna blevo fuktiga av en klibbig svett.
Dragande tungt efter andan, sökte han med blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
