Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Och för första gången kände han något av sam-
vetskval, då hans tanke snuddade vid Petra.
— Vi få väl säga att vi gått en lång promenad.
Det kan också tänkas att vi gjort en roddtur, sade
Angela.
Men hon såg ut som om hon vore så likgiltig för
vad de andra tänkte, att det nu var hans tur att bli
förskräckt.
— De få inte veta något, sade han.
Då såg hon på honom och log:
— Naturligtvis inte.
När hon steg upp fick hon syn på sina vita linne-
byxor, som lågo nästan begravna i halmen,
— Jag måste taga på mig dem, sade hon be-
kymrat. Gå före då.
Han gick ett par steg före henne ut på avbalk-
ningen, men så stannade han, emedan han inte tor-
des låta henne gå där ensam.
Efter ett par ögonblick lade hon sin hand i hans.
Han drog henne med sig ut på samma försiktiga
sätt, som han för en stund sedan fört henne dit.
Han hoppade ned på marken och lyfte henne i
sina armar.
— Jag är din älskarinna — nästan, sade hon
genast hon kommit ned på sanden.
Och så började de sida vid sida med snabba steg
gå tillbaka till Ösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
