Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Thomas flämtade ännu litet. Hon bevakade varje
hans rörelse. Han vände ryggen åt henne. Så blev
hon rädd igen, när han långsamt reste sig och kom
fram till henne. Han satte sig bredvid henne och
lutade sig också mot väggen,
— Se på havet, Angela! sade han.
Och då såg hon ut, Vattnet hade mörknat. Det
hade också mörknat i luften. Det där skimret var
med ens försvunnet, Vågorna skvalpade oroligt in i
båthuset. Hon hade velat hoppa ut i vattnet och
bada sig. Hon tänkte med längtan på hur svalt och
rent det skulle kännas.
Slutligen hade hon lugnat sig litet. Hon vågade
en fråga.
— Är det alltid så här? sade hon.
— Å nej. Det går över. När du varit tillsammans
med mig en tid, kommer du att ha minst lika mycket
nöje som jag.
Hon tvekade litet.
— Är jag din älskarinna nu då? frågade hon.
Thomas log.
— Inte riktigt! sade han.
Då kände hon sig på nytt missräknad, men nu
därför att hon så gärna velat vara hans älskarinna.
Ordet hade en vacker klang, som hon tyckte om.
Thomas böjde sig fram och tittade på sin klocka.
Han hade inte förut tänkt på tiden. Han blev för-
skräckt, då han såg hur länge de varit borta.
— Vi måste hitta på något, sade han hastigt.
Kanske göra de frågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
