Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
honom så lättlurad? Fru Landborg log elakt, Då
hade han allt varit åderförkalkad bra länge. Onatur-
ligt länge!
Och Bernard? Hennes ansikte förändrades, när
hon tänkte på Bernard. Vad hade han för sig just
nu? Hon hade en skarp, frätande aning om att det
var något särskilt som upptog honom. Men hon
förmådde inte lista ut, vad det kunde vara. Nå ja!
Rätt som det var skulle han väl skrattande berätta
det för henne. Han hade brukat göra så förr, men
på senaste tiden hade han alltmera sällan kommit till
henne.
Hon tog fram en liten förgylld puderdosa och
pudrade sig omsorgsfullt. Med sin spetsnäsduk slog
hon bort det överflödiga pudret; Hon andades in
doften av det och gick så uppför trappan.
Dörren till hennes rum stod halvöppen. Hon steg
hastigt in och vred om nyckeln i låset. Tage som
stått framför hennes toalettbord vände sig mot
henne. Han hade roat sig med att prova hennes
morgonrock.
Så fräckt! tänkte hon.
Kavajen som han tagit av sig låg över hennes
stol. Han såg lång och spenslig ut i spetsarna och
det rosafärgade sidenet, som i mjuka veck föll ut-
efter hans sidor. Men rocken räckte honom bara
ner till knäna och de mörka byxorna, som stucko
fram under den, kommo honom att se litet löjlig ut.
— Mina kläder passa er inte, sade hon. Jag är en
liten späd kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
