Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Men om han nu inte ville! Unga män äro så obe-
räkneliga. Behagar det dem, förstå de strax minsta
vink. Men ha de inte lust, göra de sig döva och
blinda.
Fru Landborg ilade uppför gångarna. Hon sprang
uppför trappan till loggian, men när hon kommit in
i hallen och ännu ej mött någon Tage, gick hon
fram till den stora spegeln där och vred upp det
elektriska ljuset. Hon lutade sitt ansikte tätt intill
glaset och log plötsligt mot sin bild. Den skänkte
henne tillfredsställelse. Kunde han finna en ung
kvinna så vacker som hon? Det vita håret kom
henne bara att se ut som om hon vore på maskerad.
Det var en peruk som hon satt på sig, därför att
det hörde till och klädde hennes ansikte, Så ögonen
glänste i förväntan på äventyret! Ty där uppe i
sängkammaren väntade väl i alla fall nu, som så
många gånger förr, en ung man otåligt på henne.
Ingen skulle störa dem. Hennes make var för artig
för att lämna sina gäster ensamma och för utled
på henne själv för att vilja överraska henne. För
övrigt skulle han med lätthet intala sig att hon och
Tage Ehrencreutz sutte lutade över något foto-
grafialbum. Han skulle tro det han helst ville tro,
därför att en gammal man för sin hälsas och sitt
välbefinnandes skull ofta ljuger mot sitt eget för-
nuft i det väsentligaste. Eljes skulle åderförkalk-
ningens maktlösa, självförstörande vredesparoxys-
mer få väldet över honom. Eller var det kanske just
den begynnande åderförkalkningen som gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
