Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
betydde: hon var rik. Tage levde ytterligt knappt nu
i Stockholm. Han befann sig i samma läge som en
kvinna, som ser underhållet från sin man plötsligt
torka in och som därför inte vet någon annan utväg
än att skaffa pengar från annat håll, Och de där
spetsarna, deshabillén som han klätt sig i, hade den
verkan att han kände sig ännu svagare — nästan
alldeles utan kraft att stå emot.
Nu stod hon åter i dörren. Hon hade en butelj
amontillado under armen, en av samma märke och
årgång som den Bernard bara några kvällar förut
bjudit sin syster på. Åter låste hon dörren. Hon
räckte honom buteljen och en liten förgylld kork-
skruv för att han skulle dra upp den.
När korken höjde sig och gled ur, skrattade hon
högt.
— Ser man på! Mademoiselle tycks ha kraft i
musklerna, sade hon.
Hon slog i ett glas och förde det till hans läppar.
— Fröken dricker först, viskade hon,
Han drack. Och när hon tyckte han druckit till-
räckligt, hällde hon själv i sig resten. Med läpparna
drypande av vinet kysste hon honom på munnen.
Hän drog henne ner i sitt knä. Och sedan visste
han inte mer vad han skulle göra. Han såg så dum
ut, att hon gav honom en liten örfil.
— Ni är så tafatt och våpig att ni borde ha stryk,
sade hon, Har ni fått stryk någon gång?
— Ja, när jag var pojke förstås, sade Tage
generad. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
