Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Skulle fru Landborg skjutit hunden, om hon inte
varit alltför uppjagad av Tage Ehrencreutz smärta
ynglingkropp? Alexandra brydde sig inte om hun-
den. Men hon hade sett Tage långsamt komma ned-
för trappan. Han hade då själv liknat ett vackert
djur, vars hud blivit blank och skinande och läpparna
nästan flottiga av ett gott mål mat.
Alexandra Vind-Frijs vred litet på sig. Lilian
hade givit till en liten hjälplös snyftning. Alexandra
njöt av det där ljudet av snyftningen.
Men hon sade med samma sträva röst som för
en stund sedan:
— Vad går åt dig? Mår du illa?
Lilian såg tacksamt på henne.
— Skola vi inte sova nu? frågade hon ödmjukt.
Vid denna hennes fråga kände Alexandra sig med
ens som om hon varit nära att stupa av trötthet
och leda.
— Solen skiner så skarpt, mumlade hon och gick
mot dörren.
Lilian tog hennes arm. När de kommit uppför
trappan och öppnade dörren till sängkammaren
blevo de förskräckta över hur där såg ut. Sedan
Peter varit där inne och letat efter sin krage, hade
ingen på många timmar varit i rummet. Kläder lågo
slängda överallt, och på Alexandras bädd bredde en
av Peters skjortor ut sig. Den var gul och liknade
en hud, som blivit avdragen i stor hast. I rummet
var en unken lukt av smutsigt vatten och av natt-
kärl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
